Lughs strålande skicklighet: Ett kompendium över ursprung, konstarter och suveränitet
Lugh är en framstående gudom i det keltiska panteonet, vördad som mästare över alla konstarter och färdigheter samt som beskyddare av hantverk, suveränitet och rättvist ledarskap.
Ursprung och mytologi
Lugh är en central gestalt bland Tuatha De Danann, gudakretsen som intar en framträdande plats i de irländska mytcyklerna. Hans härkomst är unik: den förenar två rivaliserande stammar och förkroppsligar därmed en princip om kosmisk förening. Han är son till Cian av Tuatha De Danann och Eithne, dotter till Balor, en mäktig ledare för fomorerna. Denna härkomst, som enligt profetian skulle leda till Balors fall, placerar Lugh i skärningspunkten mellan ordning och kaos, ljus och skugga, skapelse och förstörelse. Hans blotta existens vittnar om att harmoni och balans kan uppstå ur krafter som tycks oförenliga. Lugh föddes för att försona dessa motsättningar och växte inte upp vid någondera stammens hov, utan fostrades i stället av två mäktiga vägledare: drottningen Tailtiu, som lärde honom statskonstens principer och ädelt uppträdande, och havsguden Manannan mac Lir, som gav honom esoterisk kunskap och magiska redskap.
Lughs ankomst till Tuatha Des värld inleds med att han kommer till hovet i Tara, suveränitetens säte. Vid denna tid levde Tuatha De under den halvt fomoriske kungen Bres förtryck; hans styre präglades av girighet och brist på givmildhet. Lugh sökte ansluta sig till kung Nuadas hov, men nekades först inträde, eftersom portvakten vid Tara meddelade att ingen fick komma in utan en unik färdighet som kunde tjäna kungen. I ett legendariskt ordskifte räknade Lugh systematiskt upp sina mästerskap: smed, byggmästare, kämpe, harpist, hjälte, historiker, trollkarl, läkare, munskänk och kopparsmed. För vart och ett svarade portvakten att de redan hade en mästare i den konsten. Till slut ställde Lugh den avgörande frågan: fanns det någon hos dem som behärskade alla dessa färdigheter? Kungen insåg att så inte var fallet och bjöd in honom. Han gav honom tillnamnet Samildanach, ”mångkunnig” eller ”alla konsters mästare”.
Denna titel visar att Lughs väsen inte består i att vara specialist inom ett enda område, utan i att vara en polyhistor som förkroppsligar fulländad kompetens. Hans mästerskap är inte en ytlig samling talanger, utan en djup, integrerad förståelse av skapelsens, kulturens och den kosmiska lagens alla aspekter. Han förkroppsligar idealet om en helhetlig intelligens, där konstnärlighet, intellekt och fysisk styrka inte är åtskilda utan sammanvävda till ett enda strålande uttryck för potential. Att han fostrades av både en drottning över landet och en havsgud visar också att hans visdom spänner över det jordiska och det mystiska, det synliga och det osynliga. Lugh är därmed en betydelsefull vägledare i strävan efter mångsidig excellens och uppmuntrar utövare att utveckla sina förmågor i samspel i stället för var för sig.
Symboler och ikonografi
Lughs ikonografi är rik på symboler som speglar hans mångsidiga egenskaper: krigskonst, briljant intelligens och suveränitet. Den mest framträdande av dessa symboler är hans spjut, ett föremål med oerhörd kraft. Även om det ibland sammanblandas med andra legendariska vapen från Tuatha De Danann, beskrivs Lughs spjut ofta som våldsamt levande, törstande efter strid och i behov av en förankring för att dess kraft ska kunna hållas i schack. Det går under flera namn: Gae Assail eller ”Assals spjut”, eller helt enkelt Lughs spjut. Det missade aldrig sitt mål och ansågs omöjligt att stoppa när det väl hade kastats. Vapnet symboliserar inte rå aggression, utan fokuserad avsikt, osviklig precision och förmågan att kanalisera enorm kraft mot ett avgörande mål. Det står för förmågan att angripa kärnan i ett problem med klarhet och effektivitet, en egenskap som Lugh förkroppsligar både som strateg och kämpe.
Ett annat betydelsefullt, men ibland förbisett, vapen som förknippas med Lugh är slungstenen, eller tathlum. Det är med detta anspråkslösa men kraftfulla redskap som han möter och besegrar sin farfar, Balor av det onda ögat. Slungan belyser en annan sida av hans kraft: förmågan att åstadkomma stora resultat med enkla medel tack vare överlägsen skicklighet och kunskap om naturens krafter. Den visar att verkligt mästerskap inte alltid kräver storslagna, uppenbara uppvisningar av magi, utan bygger på en precis och intelligent användning av de egna förmågorna. Den lilla, välriktade stenens seger över den överväldigande kraften i Balors blick är en talande metafor för intelligensens triumf över råstyrka och skicklighetens över tyranni.
Utöver sina vapen förknippas Lugh med ljus, även om detta samband ofta feltolkas som att han skulle vara en solgudom. Hans namn är etymologiskt besläktat med en protoindoeuropeisk rot som betyder ”ljus” eller ”ljusstyrka”, men detta förstås bättre som medvetandets, inspirationens och den briljanta skicklighetens ljus. Han är den ”strålande” eller ”lysande” i bemärkelsen intellektuellt och skapande geni. Det är mästerskapets inre lyskraft, som upplyser världen genom konst, kunskap och klokt ledarskap. Därför framställs han ofta som ungdomlig och strålande, en fysisk gestaltning av hans gränslösa talang och vitala energi. Hans koppling till korpar och kråkor, fåglar förknippade med profetisk förmåga och intelligens, knyter honom ytterligare till visdom, strategisk insikt och kommunikation mellan världar.
Kraftområden och beskyddarskap
Som Samildanach omfattar Lughs domän på ett unikt sätt nästan varje hantverk, konstform och vetenskap som var känd i det forntida keltiska samhället. Han är inte bara dessa färdigheters beskyddare, utan också deras främste mästare – en gudomlig arketyp för mångsysslaren. Hans beskydd omfattar alla slags hantverkare: smeder, snickare och juvelerare, som formar den materiella världen; poeter, historiker och musiker, som formar kultur och minne; samt strateger och kämpar, som formar historiens gång. För smeden är han en vägledare i konsten att härda stål. För poeten är han källan till det fulländade ordet. För ledaren är han en förebild för rättvist och verkningsfullt styre. Detta allomfattande mästerskap gör honom till en särskilt samarbetsvillig partner för den som vill utveckla flera talanger och förena dem i ett sammanhängande och meningsfullt liv.
Ett av Lughs främsta ansvarsområden är suveränitet och legitimt ledarskap. Hans ankomst till Tara under Bres orättvisa styre är ett avgörande ögonblick som förebådar att ordning och rättskaffenhet återupprättas. Lugh förkroppsligar den fullkomlige kungens egenskaper: han är generös, vis, mångsidig och kapabel till både kraftfullt försvar och medkännande styre. Han övertar tillfälligt ledarskapet över Tuatha De Danann för att leda dem genom det andra slaget vid Mag Tuired och visar prov på en strategisk briljans som till slut säkrar deras frihet. Hans förhållande till landet är oskiljaktigt från hans auktoritet. Genom att leda sitt folk till seger och upprätta en rättvis fred tryggar han landets bördighet och välstånd, vilket enligt keltisk tro är en sann härskares grundläggande uppgift. Lugh är därför en beskyddare för ledare, härskare och alla som bär ansvar, och vägleder dem mot ett balanserat, skickligt och etiskt styre.
Dessutom är Lugh en mästare i esoterisk kunskap och magi. Hans fosterfar, Manannan mac Lir, skänkte honom kraftfulla magiska föremål och undervisade honom i den andra världens hemligheter. Denna sida av Lughs kraft är invävd i hans övriga färdigheter. Hans smideskonst är inte enbart metallurgisk, utan alkemisk. Hans poesi är inte bara vers, utan besvärjelse. Hans strategi är inte bara taktisk, utan spådomskonst. Han förstår de dolda mönster och energier som ligger till grund för den manifesterade världen och kan skickligt påverka dem. Detta gör honom till en vägvisare för utövare av de mystiska konsterna, för läkare som arbetar med energi och för siare som läser ödets trådar. Hans kraft påminner oss om att den högsta formen av skicklighet förenar praktiskt hantverk med djup andlig och magisk förståelse.
Heliga djur, växter och föremål
Lughs förbindelse med den naturliga och magiska världen kommer till uttryck genom särskilda djur, växter och heliga föremål som är en förlängning av hans gudomliga väsen. Av djuren är korpen den som oftast förknippas med honom. I keltiska traditioner är korpar förknippade med profetisk förmåga, intelligens och gränstillstånd, och de fungerar ofta som budbärare mellan världarna. Lughs förbindelse med dessa fåglar understryker hans roll som strateg, med förmåga att uppfatta stridens förlopp, och som vis ledare med tillgång till gudomlig kunskap. Korpens mörka, glänsande fjädrar anspelar också subtilt på Lughs epitet ”Den strålande”, och återspeglar ett ljus som inte är solens, utan sinnets och andens. Om man ser korpar cirkla över en plats av betydelse kan det tolkas som ett tecken på Lughs närvaro, med insikt och vägledning.
Ett annat betydelsefullt djur är Lughs magiska hund Failinis. Denna varelse var en gåva från Tuireanns söner, som en del av den episka eric, eller blodsgäld, de måste betala för att ha dödat Lughs far, Cian. Hunden sades vara oövervinnelig i strid, kunna fånga alla djur den förföljde, och dess skall kunde förvandla vatten till vin. Den förkroppsligar egenskaper som orubblig lojalitet, målmedvetenhet och en aning mirakulöst överflöd. Som följeslagare till Lugh representerar Failinis de starka, instinktiva energier som, när de vägleds av ett mästerligt intellekt, kan uppnå vilket mål som helst. Att närma sig Lugh kan därför ses som en väg till att harmonisera det egna intellektet med ens instinktiva och ursprungliga drivkrafter.
Vad gäller växter är Lugh oupplösligt förknippad med skörden, särskilt genom högtiden Lughnasadh. Sädesslag som vete, korn och havre står i centrum för firandet. De symboliserar avslutningen på en växtcykel, frukterna av arbete och samhällets försörjning. Som den gudom som hedras vid skördesäsongens början är Lugh förknippad med jordbrukets överflöd, som är resultatet av ett harmoniskt förhållande mellan människan och jorden. Att skänka de första sädeskornen, som bakas till bröd eller bryggs till öl, är en traditionell vördnadshandling till hans ära. Skörden är en metafor för hur skicklighet tar sig uttryck i konkreta resultat: liksom bonden odlar jorden utvecklar utövaren sina förmågor, och ”skörden” blir det påtagliga resultatet av ett målmedvetet arbete. Lughs heliga föremål är hans vapen och konstnärliga redskap, främst av allt hans spjut och hans harpa. Det levande, aldrig felande spjutet symboliserar hans krigiska skicklighet och fokuserade vilja, medan hans harpa, som kunde spela musikens tre ädla stråk (sorg, glädje och sömn), står för hans herravälde över folkets känsloliv och kultur.
Viktiga myter och berättelser
Ankomsten till Tara
Den mest avgörande berättelsen om Lugh skildrar hans ankomst till Taras hov och etablerar hans identitet som Samildanach. När han först kom till fästningen krävde portvakten att få veta vilket hantverk han utövade, eftersom endast den som hade en särskild färdighet fick komma in. Lugh sade att han var timmerman, men fick veta att de redan hade en sådan. Därefter kallade han sig smed, mästare, harpist, hjälte, poet, historiker, trollkarl och hantverkare, men fick varje gång samma svar. Till slut utmanade Lugh hovet och frågade om någon enda person i Tara behärskade alla dessa färdigheter. När portvakten medgav att det inte fanns någon sådan person fick Lugh komma in. Detta var mer än en enkel redovisning av hans meriter; det var ett djuplodande uttalande om den sanna ledarskapets och kompetensens natur. Lughs mångsidiga kunnande representerade en helhetlig och integrerad kraft som det specialiserade hovet kring den stagnerande kung Nuada saknade. Hans inträde i Tara inledde återupprättandet av Tuatha De Danann.
Det andra slaget vid Mag Tuired
Lughs roll som gudomlig strateg och ledare når sin höjdpunkt i det andra slaget vid Mag Tuired (Cath Maige Tuired). Efter att ha bevisat sitt värde i Tara fick han befälet över Tuatha De Dananns styrkor i deras kamp för befrielse från de förtryckande fomorerna. Lugh ägnade tid åt att noggrant förbereda sitt folk, höja deras mod och organisera deras härar. Under själva slaget höll han sig inte på avstånd som en befälhavare, utan rörde sig genom leden och uppmuntrade och stärkte på magisk väg sina krigare med kraftord. Hans närvaro var en strålande kraft som ingav mod och skicklighet hos alla som stred vid hans sida. Han gav sig metodiskt på fomorernas viktigaste tillgångar och oskadliggjorde dem, vilket visade prov på ett lysande taktiskt sinne.
Höjdpunkten i striden är Lughs konfrontation med sin egen farfar, fomorernas förkämpe Balor of the Evil Eye. Balor hade ett enda, enormt öga som kunde förgöra alla som mötte dess blick. Lugh insåg att denna överväldigande kraft inte kunde mötas med samma mynt och förlitade sig därför på sin snabbhet och precision. Medan Balors följeslagare lyfte hans ögonlock fattade Lugh sin slunga och slungade iväg en sten med sådan kraft och precision att den drev ut Balors öga genom bakhuvudet och vände dess förödande kraft mot fomorernas egen här. Segern, som vanns med intelligens och skicklighet snarare än rå styrka, befriade Tuatha De Danann och befäste Lughs ställning som deras räddare och rättmätige ledare. Efter segern visade han nåd mot den besegrade Bres och skonade hans liv i utbyte mot kunskaperna om jordbruket, en handling som vittnar om hans visdom och omsorg om landets välstånd.
Kult, tempel och heliga platser
Vördnaden för Lugh var inte begränsad till Irland utan omfattade hela den keltiska världen, vilket framgår av den stora spridningen av ortnamn som härstammar från hans galliska motsvarighet, Lugus. Över hela Europa fick många bosättningar namnet Lugdunum, som betyder ”Lugus fästning”. Den mest kända av dessa är dagens Lyon i Frankrike. Andra exempel är Carlisle i England (Luguvalium) och Laon i Frankrike. Denna geografiska spridning vittnar om gudomens djupa och genomgripande inflytande i hela den keltiska världen. Platserna var ofta strategiskt viktiga handels-, militär- eller politiska centra, vilket återspeglar Lughs domäner handel, strategi och ledarskap. Tempel byggda i sten, av den typ som förknippas med den grekisk-romerska världen, var inte den främsta formen för keltisk kultutövning. Vördnaden tog i stället sin utgångspunkt i naturlandskap, befästa höjder (duns) och sammankomster i samband med gemensamma högtider.
Den främsta formen av gemensam kult till Lugh var högtiden Lughnasadh (på iriska Lunasdal på skotsk gaeliska), som firades omkring den första augusti. Detta var en av de fyra stora årstidshögtiderna i det keltiska året och markerade skördesäsongens början. Enligt mytologin instiftade Lugh högtiden till ära för sin fostermor Tailtiu, som dog av utmattning efter att ha röjt Irlands slätter för jordbruk. Lughnasadh blev därför både en minneshögtid över hennes offer och ett firande av jordens rikedom. Högtiden präglades av stora sammankomster på framträdande platser, som Teltown (tidigare Tailtin) i grevskapet Meath på Irland.
Dessa sammankomster under Lughnasadh var mångsidiga tillställningar. De omfattade ”Tailteann Games”, en serie idrottsliga och militära tävlingar som återspeglade Lughs egen förmåga som förkämpe. Där fanns också marknader för handel med varor, hästkapplöpningar och konstnärliga tävlingar i poesi, musik och berättande, vilka alla speglade Samildanachens mångsidiga färdigheter. Det var en tid för juridiska överenskommelser, politiska tillkännagivanden och social samvaro, däribland proväktenskap som kunde upplösas ett år senare. De första sädeskärvarna offrades, och festmåltider med nyskördade frukter, bär och bröd dukades fram. Genom dessa aktiviteter hedrade samhällena Lugh genom att efterlikna hans många färdigheter, fira frukterna av sitt arbete och bekräfta den sociala och kosmiska ordning som han står för.
Ritualer och offergåvor
Ritualer till Lugh kretsar kring handling, skapande och uppvisning av skicklighet. Det viktigaste rituella sammanhanget är högtiden Lughnasadh, som ger en historisk ram för modern andaktsutövning. Ett centralt inslag i högtiden var att offra skördens första frukter. I dag kan detta ta sig uttryck i att man frambär de första sädeskornen, bröd bakat på mjöl från den första skörden, bär eller andra säsongsbetonade råvaror. Handlingen är inte bara en transaktion, utan också ett uttryck för tacksamhet över jordens överflöd och ett erkännande av Lugh som vägledare genom odlingens och belöningens kretslopp. Att brygga och dela öl eller mjöd är en annan traditionell sed som hyllar jäsningens förvandlande kraft, ett hantverk inom Lughs domän.
Utöver skördeprodukter lämpar sig gåvor som återspeglar hans natur som alla konstarters mästare för Lugh. Den starkaste gåvan är förmodligen själva skapandet. Att skriva en dikt, komponera musik, tillverka ett föremål med omsorg och avsikt eller förfina en svår färdighet och viga arbetet åt Lugh är en djupt vördnadsfull handling. Detta förhållningssätt gör den personliga utvecklingen till en andaktsutövning. I stället för att bara ge bort ett föremål skänker utövaren den energi, koncentration och strävan efter fulländning som arbetet krävt. Att ställa fram ett fint hantverksredskap, ett konstverk eller till och med en väl underbyggd uppsats på ett heligt altare är ett sätt att direkt hedra hans domäner.
Ritualer kan också innefatta vänskapliga tävlingar och skicklighetsspel, som en anspelning på de forntida Tailteann Games. Att delta i idrottstävlingar, strategispel som schack eller Fidchell eller konstnärliga framträdanden med en anda av excellens och kamratskap är ett levande sätt att hedra Lugh. Fokus ligger inte på segern i sig, utan på glädjen i att tänja på sina förmågor och hylla andras talanger. I en personlig ritual kan man meditera över en färdighet man vill utveckla och be om Lughs vägledning för att nå mästerskap. Det kan innebära att man tänder ett ljus (som symbol för inspirationens ”ljus”) och viger en stunds koncentrerad övning – exempelvis åt att spela ett instrument, studera en text eller förfina en fysisk teknik – åt honom. Grundprincipen är att aktivt och skickligt delta i världen som en form av dyrkan.
Historiskt inflytande
Lughs inflytande sträcker sig långt utanför Irlands mytologiska texter, vilket tyder på att han var en betydande gudom i hela den keltiska världen. Hans närvaro märks på kontinenten genom gestalten Lugus, hans galliska motsvarighet, och i Storbritannien genom den walesiske hjälten Lleu Llaw Gyffes ur Mabinogion. Likheterna mellan Lugh och Lleu är slående: båda är ungdomliga, strålande hjältar med blandad härkomst, båda behärskar många hantverk och båda använder ett spjut med obeveklig precision för att besegra en mäktig motståndare. Den parallella mytologin i olika keltiska kulturer vittnar om en gemensam vördnad för ett gudomligt ideal som förenar mångsidig kompetens, konstnärlig skicklighet och legitim suveränitet. Den romerske historikern Julius Caesar nämner i sin skildring av den galliska religionen en gudom som han likställer med Mercurius och beskriver som uppfinnaren av alla konstarter. Forskare anser allmänt att denne gudom är Lugus.
Det mest påtagliga belägget för Lughs utbredda historiska betydelse är förekomsten av ortnamn som bär hans namn. De många städerna med namnet Lugdunum, från Lyon i Frankrike till Leiden i Nederländerna, visar att han var en grundläggande gudom förknippad med grundandet av samhällen och maktcentra. Detta var inte slumpmässiga bosättningar, utan ofta viktiga nav för handel, hantverk och styre – områden som direkt stod under Lughs beskydd. Det tyder på att man genom att åkalla hans namn när en stad grundades ville säkra välsignelser i form av välstånd, trygghet och kulturell rikedom. Hans namn blev en kvalitetsstämpel och ett uttryck för en gemenskaps strävan att förkroppsliga den balanserade och skickliga ordning som han representerar.
Lughs egenskaper som den ideala ledaren påverkade i hög grad det keltiska kungsidealet. En värdig kung förväntades inte bara vara en krigare, utan också en mecenat för konsten, en vis domare och en garant för landets välstånd, liksom Lugh själv med sin mångsidiga natur. Berättelserna om hans rättvisa och strategiska ledarskap utgjorde ett mytologiskt rättfärdigande för verkliga härskare. Hans seger över de tyranniska och giriga fomorerna fungerade som en varnande berättelse om orättvist styre och hyllade ett ledarskap grundat på generositet, intelligens och omsorg om stammens välbefinnande. Denna gudomliga förebild bidrog under århundraden till att forma de keltiska samhällenas kulturella och politiska värderingar och betonade att rätten att härska förvärvades genom duglighet och visdom, inte enbart genom börd eller råstyrka.
Moderna tolkningar och utövande
Inom samtida andliga traditioner, särskilt keltisk rekonstruktionism och olika former av modern druidism, vördas Lugh som en betydelsefull och tillgänglig vägledare. Utövare tilltalas av hans arketyp som Samildanach och ser honom som en kraftfull bundsförvant i strävan efter personlig utveckling och ett holistiskt liv. I en värld som ofta uppmuntrar till överdriven specialisering erbjuder Lugh en förebild för balanserad kompetens och förening av olika färdigheter. Hantverkare, författare, musiker, forskare, idrottare och yrkesverksamma vänder sig till honom när de strävar efter att nå framstående resultat inom sina respektive områden och samtidigt utveckla en allsidig karaktär. Han betraktas inte som en avlägsen, otillgänglig gud, utan som en aktiv mentor som uppmuntrar och vägleder den som arbetar målmedvetet.
Modern dyrkan av Lugh kretsar ofta kring firandet av Lughnasadh. Nutida festivaler kan omfatta sammankomster, skördemarknader, konstnärliga framträdanden, poesitävlingar och vänskapliga idrottstävlingar. Dessa evenemang bidrar till att stärka gemenskapen och ära Lugh genom att man aktivt ägnar sig åt områden som hör till honom. För den som utövar sin tro på egen hand kan Lughnasadh vara en tid för personlig reflektion över det gångna årets ”skörd” – de färdigheter man tillägnat sig, projekten man slutfört och målen man uppnått. Det är en tid för att baka bröd med en särskild avsikt, frambära handgjorda föremål som offergåvor och sätta upp mål för nästa cykel av lärande och utveckling. Dessa seder knyter individen till de uråldriga traditionerna och gör dem samtidigt relevanta i det moderna livet.
Att arbeta med Lugh i dag handlar i grunden om partnerskap i skapandet. Han betraktas som en samverkande kraft som hjälper dem som är villiga att lägga ner arbetet. Andaktsövningar kan bestå i att viga ett särskilt inlärningsprojekt åt honom, vare sig det handlar om att bemästra ett musikinstrument, lära sig ett nytt språk eller utveckla en fysisk disciplin. Själva övningen blir en bön, och den färdighet man uppnår blir offergåvan. För många står Lugh för principen att det gudomliga inte är skilt från världen, utan kommer till uttryck genom den, i varje skickligt utfört skapande och varje kunskapssökande. Han är den gudomliga gnista av genialitet som finns i den fokuserade och disciplinerade människosjälen, en strålande vägvisare som hjälper oss att förvandla vår potential till fulländad verklighet.
Frågor som läsare ställer om denna kategori
Vad är Lugh gud över i keltisk mytologi?
Lugh är den keltiske guden över alla konstarter och färdigheter, vilket har gett honom titeln Samildánach, ”den mångkunnige”. Hans områden omfattar hantverk, poesi, musik, strategi, magi och rättmätig suveränitet.
Vilken är Lughs mest kända symbol?
Lughs mest kända symbol är hans magiska spjut, som ofta kallas Gae Assail. Det sades vara levande och ostoppbart och aldrig missa sitt mål, vilket symboliserar fokuserad avsikt och osviklig precision.
Vad är högtiden Lughnasadh?
Lughnasadh (eller Lúnasa) är en av de fyra stora keltiska årstidshögtiderna och firas omkring den 1 augusti. Den markerar början på skördetiden och hedrar Lugh med idrottstävlingar, konstnärliga tävlingar och offergåvor av den första säden.
Hur besegrade Lugh Balor med det onda ögat?
I det andra slaget vid Mag Tuired besegrade Lugh sin morfar Balor med hjälp av en slungsten. Han slungade stenen med fulländad tajming och träffsäkerhet och drev Balors destruktiva öga ut genom bakhuvudet.